Det kan vara jobbigt att vara artist ibland. Mycket kan gå snett, och man kan (som Pernilla W) missa bröllop och (som jag själv) missa en förlossning. Man kan glömma text och danssteg, tappa rösten, tappa gitarren, tappa förståndet etc etc. Och samtidigt som man ska undvika allt som kan gå snett så ska man prestera på topp. Man måste erövra scenen, göra det man gör i replokalen fast tusen gånger bättre och i strålkastarljus. Inte helt okomplicerat med andra ord! Men….
…för att en artist över huvudet taget ska kunna framträda i tex melodifestivalens final så måste de riktiga hjältarna först göra sitt! Idag har jag och miss Evileye anslutit oss till den underbara skaran av hjältar som gör det möjligt för artisterna i Melodifestivalen att visa vilka stjärnor de är. Jag talar förstås om alla fantastiska scenarbetare! Utan tekniker och crew hade det inte funnits nån scen för artisterna att erövra och inget strålkastarljus att glänsa i.
Jag och Ida, alltid på jakt efter efter extrajobb, har frågat varenda jäkel vi träffat på sista tiden om de har jobb åt oss. Christer Björkman funderade lite på att anställa oss som livvakter, ett jobb vi skulle utföra både gärna och väl. Men vi har inte hört nåt mer tyvärr. Men igår fick vi ett samtal med order om att infinna oss i Globen 07.45 tisdag morgon. Panka och arbetssugna som vi är så lydde vi givetvis och har idag alltså varit en del av det som kallas local crew. Efter att ha fått korta instruktioner om vad som ska göras har dagen ägnats åt att bära och bygga scen, lägga scengolv, släpa upp dekor, sätta upp trumset, häfta tyger, skruva ihop stolar, och förstås åt att få Eric Saades vattenbad på plats. En hård men mycket trevlig arbetsdag!
Nu ligger jag på soffan, smutsig och trött, och tittar på när blåmärkena träder fram.
Peace!/Klara Force, snygg i hatt
