När man bor ensam, som jag, är det av största vikt att ibland bjuda hem nån på besök. Det viktiga är inte vem eller varför utan helt enkelt bara att det kommer nån då och då. Jag bjuder inte hem nån till mig för att det är trevligt, även om trevligheten ofta (men inte alltid…) är en härlig bieffekt.
Nä, det primära syftet med umgänge i hemmamiljö är helt enkelt att en gäst på ingående är det absolut mest effektiva sättet att få arslet ur vagnen och städa! När man inte bor med nån som stör sig på böcker i travar och kläder i högar så får man helt enkelt bjuda in en gäst. Då får man en anledning att låtsas vara bättre än vad man är och således städar man.
Idag har jag bjudit över Nicki på champagne och jamsession innan vi drar till Crazy Nights-festen. En mycket trevlig anledning till att feja lite här hemma.
Tyvärr har jag redan stött på patrull. Alla vet ju att det viktigaste när man städar är att ha rätt musik, man måste ju ha rätt feeling och rätt bpm för att få städinspiration. Nu har en timme gått till att hitta rätt musik och en helt ny oreda att städa upp har uppstått.
Det var lättare när man var ett barn och bodde hemma hos sina föräldrar. ”Klara, städa!!!! Ditt rum ser ut som en knarkarkvart!”, brukade min mamma säga till mig. Jag visste inte vad en knarkarkvart var, men huuu vad ruskigt det lät!
Börjar inse att det är tur att Nicki redan vet vilken dålig, slarvig människa jag är för när man fastnar framför datorn och med UFO på skivspelaren…. Då vet man att det inte kommer bli städat. Det enda jag kan göra är bjuda hem nån som jag faktiskt kan lura i att jag är en bra, ordningsam flicka som har böckerna i bokhyllan och diskar varje dag. Då skulle det kännas värt att städa. Men vem skulle det vara?
Over and out!/Klara Force